Sextonde januari. Någon säger hej, god morgon, hur är det? Himlen är grå och tung därute. Mitt humör befinner sig på samma plats som himlen. Det är januari, svarar jag. Jag tror att det verkligen är det som är felet, att det är januari. Att det är orsaken till att jag känner mig trött och glåmig och ledsen. Att ingenting känns roligt.
Jag är så påverkad av vädret. Det är inte mörkret som är det värsta för mig. Mörker kan man göra något mysigt av. Det är gråheten som förstör mig. Gör mig trist och matt och nere. Jag hatar den här intensiva gråheten som är just nu. Allt är grått, himlen, träden, luften, husen. Allra gråast är jag.
Jag svarar likadant när någon frågar mig hur det är. Januari är verkligen inte min månad. Inte februari eller mars heller om jag ska vara ärlig. Det är först i april som jag börjar se ljuset...
SvaraRaderaSamma här. Herregud, hur ska vi klara det?
Radera