Tidigare idag strök jag på den sista färgen i vår nya platsbyggda bokhylla i sovrummet. Bakom mig står min man lutad mot dörrposten. Borde vi måla om sovrummet, kanske i mörkblått? säger han och jag blänger på honom över axeln, för jag målar in bokhyllan i samma färg som sovrummet. Det är en mjukt grå nyans.
Tankarna vandrar iväg när jag står där framför bokhyllan. Jag tänker på min kollega, där inget får komma in om det inte är från Newport. Jag kan inte bestämma mig för om det är skitsnyggt eller dötråkigt. Oavsett så är det inte vi. Vi har aldrig lyckats hålla oss till en stil.
Vi bor i en lägenhet som är från slutet på artonhundratalet och som har bevarade lister, dörrar och fönsterspeglar, fortfarande samma trägolv och takhöjden kvar. Vi har köpt en väldigt enkel och avskalad kristallkrona som en liten hyllning till lägenheten, men annars har vi ingenting som är tidstypiskt.
Sen vi flyttade hit har vi sakta börjat sälja de saker som inte längre är vi. Byter ut det mot enkla, klassiska favoriter från genom åren. Sånt som passar oss och som passar varandra. Men någon egentlig, definierad stil har vi inte. Det är en salig blandning. Och jag vet inte varför, men plötsligt fick jag lite komplex för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar