Jag vaknar av att vinden fladdrar mot rullgardinen och att regnet strilar ner mellan träden på vår innergård. Fönstret står öppet och luften är sval, för första gången på evigheter. Vi vaknar hemma. Hemma i Vasastan, hemma i vår lägenhet, hemma i vår egen säng. Vi hade tänkt åka till Rom nästa vecka, men så ångrade vi oss. Jag har en längtan i kroppen, en längtan efter att bara vara hemma, och ingen längtan alls efter fyrtiofem graders värme.
Och det är lördag och fast flera timmar har gått sedan jag drog upp rullgardinen och låg under ett lakan och tittade ut på regnet genom vårt öppna sovrumsfönster så hörs fortfarande resterna droppa från löven. Men solen har börjat bryta sig genom de inte särskilt mörka molnen, och jag ska kliva i en klänning och dra en borste genom håret och vandra ner till början av vår gata och se en prideparad promenera förbi. Hitta in i en bokhandel och köpa en ny bok, för alla mina semesterböcker är utlästa. Och när kvällen kommer ska bellinis göras, kräftor dukas fram och en västerbottenpaj gräddas och bubblor hällas upp i kupor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar