augusti 30, 2018

Om att vänta på middagen.

Jag kommer hem från jobbet, möter barnet i hallen. Han sparkar av sig sina skor samtidigt som jag släpper ner väskan på golvet. Han fortsätter ut i köket, jag är ett par steg bakom. Så öppnas dörren igen och alla är hemma. Det är barnets matlagningsdag och han river fram ingredienser, jag slår på kaffebryggaren och min man sjunker ner i soffan.

Han bullar upp kuddarna bredvid sig och klappar på dem. Kom, säger han. Slår upp tidningen och tar fram en penna ur bröstfickan. Jag lutar ryggen mot kuddarna och huvudet mot hans arm, löser korsordet tillsammans med honom. Lyckas övertala barnet att servera oss kaffe. Vi tröttnar innan alla rutor är ifyllda. Jag glider ner på en kudde på golvet, placerar mig mellan hans ben och säger att nacken gör ont. Han startar gamla musikvideos på youtube, så att barnet säger att han skäms, och masserar mina axlar med långsamma tag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar