Vi klev in genom vår egen ytterdörr igårkväll. Lutad mot en dörrpost stod vårt barn, precis hemkommen från sin månadslånga pappavistelse. Brunbränd och två centimeter längre, och med en liten längtan efter oss, för armarna breddes ut i en kram så snart han såg oss.
Det är en dag av fix, för imorgonbitti kliver vi på ett plan till Warszawa. Så väskor ska packas upp, kläder ska tvättas och så ska väskorna packas igen. Den här gången för några dagar i en storstad, med promenader längs nya gator på dagarna och tjusiga middagar på kvällarna. Det känns så fint att vara vi tre igen, jag har saknat det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar