Vem vill vara min vän?

Det pendlas så mycket i mitt känsloliv. Igår var livet enkelt, idag är det bökigt. Är det bara hos mig som det är så eller fungerar det så här inom er också? Jag blir lite rädd för att jag är onormal, att jag har någon störning. Fast egentligen tror jag att jag bara behöver fler vänner i den här staden. Jag saknar det, saknar att ha vettiga kvinnor runt mig.

Det är så mycket män överallt. Det är män hemma och det är män på jobbet. Jag vill ha, behöver ha, fler kvinnor i mitt liv. Träffas på en kaffe eller ett glas vin efter jobbet och ventilera bort en timme. Jag tror att mina känslor skulle tendera att åka mindre bergochdalbana om jag fick säga saker högt och om en smart kvinna vände och vred och returnerade orden. Och att få vara samma kvinna tillbaka förstås, det finns ju ett enormt värde i det.