Vi sitter i en bil, har stängt av en podd och småpratar istället. Han kör, jag sitter bredvid. Vi har varit i min gamla hemstad, där vårt huvudkontor ligger. Vi trillar in på ämnet relationer. Om hur svårt det är att leva tillsammans för alltid och vara lätt och rolig och sexig. Hur svårt det är att behålla ett aktivt sexliv när dagarna är fulla av agendor och deadlines och barn och middagar och måsten. Tvätt som ska tvättas och disk som ska diskas och kåthet som ska bevaras. Hur ögonen trillar ihop när huvudet når kudden.
Hur enkelt kärleksrelationen kan bli en vänskapsrelation. Men samtidigt, kanske är det okej? Kanske kan man inte leva tillsammans ett helt liv och tro att man alltid ska vilja ha sex två gånger i veckan och skratta tillsammans varenda dag och alltid göra prick hälften var av hushållsjobbet. Kanske kan det inte vara så. Kanske kommer det alltid vara en dragkamp. Kanske är det en månad eller två av ögon som slocknar direkt, kanske kommer det en tid av sex varenda dag snart.
Kanske, kanske. Men jag vet inte.
jag tror att det är okej, om båda är okej med det. tror (men obs vet inte!) att det där akuta begäret svalnar efter ett tag, tror inte att man ska räkna hur ofta man har sex. däremot tror jag att det blir jätteknepigt om den ena vill ofta, och den andra sällan.
SvaraRaderasen tror jag att vänskap i en relation är nästan det viktigaste. inte att kärleksrelationen blir en vänskapsrelation, men kanske att den kan vara både och?
jag tänker mkt på det här också. ska försöka formulera nåt.
Ja men precis. Jag tänker samma lika. Jag tror inte att man kan vara tillsammans under en lång tid och alltid ha passionen närvarande. Den måste nog alltid finnas där i grunden, så att man liksom aldrig känner att den är försvunnen, utan att den kanske snarare slumrar ibland.
RaderaTänker också att en vänskapsrelation måste rymmas i kärleksrelationen, annars kanske inte kärleken överlever när passionen somnar?
Formulera gärna något, intressant att läsa.
Tror inte man behöver oroa sig över perioder som är svalare, tröttare och mindre passionerade så länge man fortfarande känner att man vill (men kanske inte orkar just nu). Om man däremot inte har intresse av att röra vid varandra och BARA känner vänskap bör man nog bli orolig, om man nu inte tycker det är ok förstås (tycker själv livet är alldeles för kort). Och om isåfall båda tycker det är ok. Har varit i relationer både där jag tappat intresset för närhet helt, och den andre blivit ledsen, och vice versa, och det inte känts som att det kommer ändras och har i båda fallen brutit upp. I ert fall känns det som att det finns både stark kärlek och passion även om den kanske ibland är begravd under stress och trötthet.
SvaraRaderaBra resonemang, både gillar det och håller med i det. Och jag tror din analys av oss är riktig, vi är trötta och orkeslösa men både passion och kärlek finns där i botten. Tack för de smarta orden.
Radera