När de fyra lediga dagarna har kommit och gått har all den extra tiden tillsammans varit både bra och dålig. Torsdagen och fredagen var bara fina, sedan kom lördagen och med den en förändring. Något skiftar i min mans sinnesstämning, jag märker inte ens när det sker. Och då har jag ändå spenderat de senaste två åren med att lära mig att känna och se och förutspå varenda skiftning i hans mående och humör.
Man kan tycka att det inte är normalt. Att det inte borde vara så här för någon av oss. Det kan man tycka. Men då har man nog aldrig levt med någon som är eller har varit utmattningsdeprimerad. Det här är min verklighet. Det är två år sedan han rasade samman, sedan hans hjärta markerade att det inte klarade av det höga tempot längre. Under tiden som har förflutit sedan dess har han hunnit med att vara heltidssjukskriven, jobba sig tillbaka och återgå till att jobba för en och en halv person.
Nu visar han alla sina gamla symtom, men jag vet inte om det är fortfarande eller igen. Och jag blir arg och ledsen och besviken. Säger att han måste börja göra ett sämre jobb. Om han nu inte kan få avlastning så får han börja säga nej, bara leverera sina fyrtio timmar i veckan. Låta bli att göra de saker som kräver ytterligare tjugo timmar av honom.
För när han är så här stressad och pressad stänger hans kropp av. Det har gått veckor, snart månader, sedan vi var nära varandra. Nära, nära. Intimt nära. Och jag klarar inte det. Jag behöver den fysiska bekräftelsen av händer på min kropp för att vara lätt inombords. Jag är inte lätt inombords längre. Jag har inte varit det på ett tag.
Så när han på söndagskvällen lägger sig bredvid mig i sängen, ger mig en lätt puss och dåsar bort i samma ögonblick klarar jag det inte längre. Fixar inte att vara den som alltid står bredvid, att vara den som prioriteras ned. Så jag tar mitt täcke och min kudde och lägger mig på soffan. Det går inte särskilt lång tid innan hans röst bryter genom luften, ber mig komma tillbaka till vår säng. Vi ligger bredvid varandra i tystnad, hans ben nuddar mig hela tiden, en hand ligger försiktigt precis intill min hud.
Jag tror att det går flera timmar innan jag somnar.
Men åh, såhär kan ni ju inte ha det. Söker han nya jobb? Förstår verkligen att det är tungt, försök att inte låta dig bli medberoende (lätt för mig att säga), det är inte ditt "jobb" att märka allt hela tiden och kompensera för det han inte kan leverera.
SvaraRadera(OBS att jag gör det själv, kanske därför jag tänker på det, det är ju skitsvårt att ha relationer)
SvaraRaderaEtt tveksamt nja på din fråga. Han pratar om att söka annat, men tiden som krävs för att göra bra ansökningar finns liksom inte riktigt. Han tittar ibland och pratar om olika tjänster, men det mesta hinner rinna ut i sanden. Men du har helt rätt i att vi inte kan ha det så här.
SvaraRaderaVad säger han själv om det här? Jag tänker att situationen kanske inte bara är arbetsplatsrelaterad? Om han har svårt att sätta gränser och säga nej så kanske det inte ens hjälper med ett nytt jobb/ny arbetsplats heller? Hur ställer han sig till typ KBT för att sätta gränser? Egentligen har han ju den största motivationen av alla att faktiskt göra det, sitt eget liv. Obs, fattar att det inte är så lätt!
SvaraRaderaHan gick hos en jättebra KBT-terapeut när han var sjukskriven och vi sa igår att han ska ringa henne och boka tid. Hon hjälpte honom väldigt mycket förra sommaren, så jag tror på henne. Tror att det är precis rätt för honom. Sedan verkar det som att hans hjärtmediciner ger biverkningar vid värme, stämde exakt in på vad som hände med honom i lördags. Så även husläkaren ska få ett samtal för att se över om medicineringen kan förändras.
RaderaSedan tror jag att det handlar om lojalitet för arbetsgivaren och de som finns runt honom på arbetsplatsen. Det är en så jäkla slimmad organisation och om han inte gör allt det som han gör så kommer det drabba någon annan, och det fixar han inte. Sedan är det nog kanske inte bara jobbsituationen heller, det är nog så mycket mer. Hans pappas bortgång, våra jobbiga år, saknaden efter vännerna i hemstaden.
Det senaste han sa igår var att det kommer bli bättre om han bara får lite tid på sig.