Om helgen och kärleken.

Jag älskar värmen den här helgen. Jag skulle vara helt okej med att det inte blev varmare än så här. Bara så att man kan ha ett par ankelkorta jeans och en lös och tunn skjorta med uppvikta ärmar och vara barfota i ett par flats. Jag är helt okej med det. Älskar när det är varmt och soligt och lätta, varma vindar fläktar och man får ha lite kläder på sig.

Det kan för övrigt vara så att jag älskar hela den här helgen. Igår mötte vi upp Kims systrar mitt på dagen, drack champagne och åt jordgubbar och spenderade någon timme i solen på en balkong. Gick i klunga till deras kusin som firade att hon fyllt fyrtio med en brakmiddag för både släkt och vänner. Jag gillar konceptet med att starta en fest på eftermiddagen, då är man liksom redo att trilla in genom sin ytterdörr redan vid elva. Glada och trötta och med en precis lagom berusning fladdrandes innanför revbenen, redo att somna i en liten hög under samma täcke. Det är fint, jag gillar kombinationen av fest och en hel natts sömn.

Och nu är det söndag och eftermiddag och jag har precis skalat av mig jeans och behå och ligger i den ännu obäddade sängen. Vaknade tidigt och kände hur jag längtade efter Stockholms gator under en blå himmel. Promenerade Norr Mälarstrand, Västerbron, Söder Mälarstrand till Slussen. Bussen hem, snabb dusch, sedan brunch på Delibruket Flatbread i Sumpan och ännu en långpromenad hem. Har så många kilometer i mina ben efter den här helgen. Och säkert lika många nya fräknar strösslade över mina kindben.

Om en stund kommer barnet hem från sin far. Då ska jag lämna den här sängen, hitta ett par mjuka byxor och en parkbänk och varsin glass med de två männen i mitt liv. Jag tror att det är det enda värdiga avslutet på en helg som den här.