Det var meningen att mitt barn skulle komma hem igår. Och det gjorde han också, men bara för någon ynka liten timme. Mina föräldrar hörde av sig på förmiddagen och hade en planfri dag och undrade om de fick komma på en fika. Så jag tog ledigt från halv tre, kramade om dem och kokade kaffe och hämtade kanelbullar. Sedan gick vi Drottninggatan ner, tittade på havet av blommor. Höll vår egna tysta minut.
Gick till centralen och mötte barnet som kom med bussen. Tog oss hem och fikade lite till. När de sedan skulle åka hem tyckte min mamma att det vore mysigt om Adrian kanske ville följa med och stanna till efter påskmiddagen på lördag. Sagt och gjort, barnet drog. En timme fick jag vara med honom. Det känns snopet. Och lite tomt.
Och nu är det skärtorsdagen och jag tror inte att jag kommer lyckas lämna sängen idag. Har en hals som gör ont och ett huvud som är för tungt för nacken att bära. Måste i feberdimmorna formulera ett kunderbjudande, en uppföljningsstatistik och en plan för utrymningsövningar. Samt sova. Herregud som jag ska sova den här helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar