Om att hitta nya sidor av sig själv.

Så jag var i ett nakenbadhus igår. Det var en intressant upplevelse. Och då menar jag inte så som man ibland säger att något är intressant som en omskrivning för udda eller avvikande eller konstigt. Det var intressant, på riktigt intressant. Och alldeles fantastiskt.

När jag kom dit berättade jag för kvinnan i receptionen att det var min första gång där. (Reception är för övrigt en omskrivning för hål i väggen. Det var charmigt. Och då menar jag charmigt utan omskrivning.) Hon sa att man själv väljer om badkläder ska vara på eller av, men att de allra flesta brukar välja av.

Sedan öppnades dörren till en ny värld. En värld med kvinnor, de allra flesta någonstans mellan tjugo och fyrtio, främlingar tillsammans i ett omklädningsrum, i en bastu, i en bassäng, i miniatyrbadkar. Det var något med stämningen, något i hur man talade med varandra. Något väldigt vackert. En snällhet, omtanke. Det naturliga i att låna ut sin hårborste eller en gnutta ansiktskräm till en främling som glömt sin egen hemma.

Stället var helt fantastiskt. Byggdes som ett kloster i mitten av sjuttonhundratalet och blev senare en pojkskola. Man simmar i en mörk källare med ett högt valv till tak, med levande ljus på kanterna och Frank Sinatra strömmande ur en högtalare. När det blev en pojkskola sattes små, små badkar in i anslutning till simbassängen. De finns fortfarande kvar, sagolika att sitta i med en ansiktsmask och badbomb.

Måndagar och torsdagar är kvinnornas dagar på Storkyrkobadet. Måndagar kommer bli min dag. Jag längtar redan. Ni vet hur man ibland kommer på sig själv med att ha ett stort leende i ansiktet, ett som man bara inte kan hålla tillbaka hur man än försöker, så var det igår.

Så fantastiskt upplevelse.