Jag sitter på tåget nu, på väg till barnet. Det har gått två månader sedan vi sågs. Så lång tid har vi aldrig varit ifrån varandra tidigare. Efter den här helgen kommer det gå två månader till, innan det blir jul och han kommer hem.
Jag har en sådan iver i min kropp, en spänd förväntan över att få träffa barnet. Att sitta mittemot honom, titta på honom, röra vid honom. Jag undrar om han kommer se likadan ut som alltid eller om han kommer ha vuxit in i mannen som han ska bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar