Minns ni den arga mannen som jag råkade ut för häromveckan? Den här veckans intressantaste händelse var när han ringde och sa att det har skavt i honom sedan det där mötet. Att det inte kändes bra och att han därför undrade om vi kunde äta lunch.
Idag gjorde vi det, åt lunch tillsammans. Pratade väldigt sakligt och mycket vuxet om hur vi kände och varför vi kände så. Det var bra. Han lyssnade på mig och jag lyssnade på honom. Tillsammans kom vi fram till hur situationen kunde ha undvikits och vad vi borde ha gjort annorlunda. Sedan skakade vi hand, mycket högtidligt och tvärsöver våra lunchtallrikar, på att se till att det inte händer igen.
Jag fick en ursäkt och för det är jag väldigt glad, men framför allt fick jag respekt tillbaka och det är det som betyder allra mest. Det är det som gör allting värt det.
Vad fint! När jag har varit med om liknande händelser (råkar inte i gräl ofta men när någon är en riktig skitstövel så brister det ibland) och det har lett till ursäkter som i ditt fall så har det lett till att jag har kommit närmare personen och att det verkligen har blivit helt annorlunda att jobba ihop.
SvaraRaderaJa men eller hur! Man får en ny respekt för människor som kan be om ursäkt. Det är fan hett med människor som tar ansvar. 😅
RaderaVerkligen! :)
RaderaMoget gjort av honom. Cred för det!
SvaraRaderaCarina