Någon kanske snappade upp igår att jag är less på snubbar på jobbet. Inte alla män, vi har många som är jättebra. Respektfulla och inkluderande och med noll problem att lyssna på en kvinna i chefsposition.
Men sedan har vi även männen, tyvärr ofta unga och nyanställda, som har så jävla bråttom uppför karriärstegen att de helt tappar sin uppfostran och är det något som jag är allergisk mot så är det när man fnyser, suckar högt, himlar eller avbryter när någon pratar.
De kan liksom inte heller ta in att de är nya utan de jobbar i tre veckor och tror att de kan allt och om det sedan kommer någon (typ jag) som har jobbat länge (inne på mitt trettonde år på bolaget) och ska förklara hur något fungerar så vill de inte ta in det för deras tre veckor inom företaget har gjort dem till experter.
De kör också med klassikern att bara titta på högsta chefen i rummet när de pratar, som om det bara handlar om att övertyga den personen och inte hela rummet. Det gör mig så jävla irriterad. Vi är ett företag, vårt ledord är för fan tillsammans, skärp er.
Okej, nu är jag tydligen upprörd igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar