Jag har varit i den lilla staden idag, haft veckomöten i mina grupperingar som är placerade på kontoret där. Började känna av en lätt huvudvärk redan på tåget dit. På förmiddagen hade huvudvärken utvecklats till fullskalig och halsen börjat svida.
I skrivande stund, på fredagskvällen, är sjukdomskänslan ett faktum. Jag vågar dock hoppas att jag ska somna tidigt och vakna frisk imorgon, att det bara är en glitch, kroppen som behöver vila, att jag kan sova bort det.
Det har gått en vecka sedan barnet flyttade hemifrån. Vi hörs varje dag, på telefon och sms och whatsapp. Imorgon ska vi dricka ett glas vin över facetime. Prata om allting som skett under veckan, när ingen av oss är på väg någonstans, när ingenting annat pockar på, när ingen har möten eller föreläsningar att skynda till.
Jag vill höra allt om hans första vecka i Malmö och hans första vecka på universitetet. Ställa följdfrågor och lyssna på svaren och bara se honom, titta på honom genom en skärm och en kort stund ha honom närmare än sextio mil bort. Det kommer bli veckans finaste stund, oavsett om jag är frisk eller sjuk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar