Jag sitter på ett café och arbetar. Det är timmen efter lunch och jag har precis haft min veckoavstämning med en chefskollega för att synka oss i våra gemensamma beröringspunkter. Det är kaos på kontoret, en enorm konferens i ett projekt som jag ännu inte dragits in i, och det gick absolut inte att nå fram till kylskåp eller kaffemaskin.
Så jag flydde ner hit för en snabblunch. Sprang fem kilometer på löpbandet på lunchen och ville bara få sitta i ett hörn i tystnad och äta min kycklingsallad på lunchrastens sista kvart, men det var människor Ö-V-E-R-A-L-L-T.
Så här är jag nu, intryckt i ett litet hörn på ett café och är lite småsur. Jag vet inte ens varför jag är sur. Så ovanlig känsla för mig, inser jag nu. Tror att det är för att min planerade lunch var så god och den torra frallan jag precis åt istället absolut inte var det. Plus att jag saknar kontoret, saknar att kunna föra vettiga samtal utan störig bakgrundsmusik.
Herregud, vilket gnäll, efter en ynka timme på ett ändå fint café. Någon som vet om jag har PMS eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar