Jag kastar skalet från en apelsin. Blir stående vid köksbänken, fastnar med blicken utanför. Det har gått från snö till regn till snö. Mittemot dansar ett litet barn i blöja med händerna mot fönstret. Små lampor glittrar runt balkongräcket.
Barnet sitter vid matbordet och räknar matte. Från ena hörnet i vardagsrummet lyser min mans dator svagt. Det enda som hörs är ljudet av hans fingrar mot tangenterna.
Jag förstår stt det känns tomt. Du behöver ju, som alla, närhet och att bli sedd. Hans fingrar ska inte vara mot tangenterna. De ska vara mot din hud.
SvaraRaderaKanske kan du skriva ett brev till honom och tejpa fast på hans dator. Kram från mig på andra sidan internet
Kram!
Radera