Vi börjar prata på lördagskvällen. Dricker whisky och pratar, pratar, pratar. Om allt som skaver. Vi kommer ingenstans, inte egentligen. Det finns ingenting som kan förändras. Hans arbete kräver för mycket av honom.
Kanske kan jag vänta ut det, kanske blir det bättre med tiden. Kanske blir det inte det.
Fast ni pratar i alla fall, det är alltid nåt. Det kanske kräver flera pratkvällar när orden har sjunkit in lite?
SvaraRaderaHåller med, bra att ni pratar.
SvaraRaderaMycket bra att ni pratar, ja! Kanske kommer lösningarna smygande så småningom.
SvaraRaderaÄh, fan. Kan du ta bort kommentaren ovan är du snäll? :-)
SvaraRaderaHaha, absolut!
RaderaOch den här också! :-D
RaderaAlla!
SvaraRaderaFel konto... ;-)
Nä hittade jag din gamla blogg nu? Det här är ju jätteroligt! Eller vill du inte att adressen ska ligga ute? För då raderar jag direkt.
Radera