Vi går och tränar, bara han och jag. Det är meningen att vi ska få lite tid tillsammans. Vi hinner bara börja innan han får ett mail med en halvfärdig presentation inför ett möte morgonen därpå. Så han avbryter träningen och går hem.
Jag stannar kvar, men övningarna blir bara halvhjärtade. Sätter mig i omklädningsrummet med ryggen mot skåpet. Gråter när ingen ser. Det är i omklädningsrummet på gymmet som jag erkänner för mig själv hur olycklig jag är.
❤
SvaraRaderaJag försöker att inte lägga mig i, men nu måste jag ändå få fråga. HUR motiverar han att hans jobb får ta så mycket av er gemensamma tid? Är hans jobb superviktigt, typ kommer att utrota världssvälten? Är hans lön totalt avgörande för er gemensamma ekonomiska överlevnad? Väntar en jättebonus eller en saftig befordran? Eller va? Är han dum på riktigt när han inte fattar vad han håller på att förlora... Helt jävla makalöst.
SvaraRaderaDet är ingen fara, tänker att jag kanske till och med behöver höra någon säga att det inte är så här det ska vara. Vill du ha hans nummer så att du kan säga det här direkt till honom? 😌
RaderaJag vet inte riktigt hur jag ska svara, för jag vet inte. Ja, han har en hög position och ja, han tjänar bra, men vi skulle klara oss på mindre. Men det är nog det att han efterfrågas och jag tror att det tilltalar honom. Just nu mer än vad jag gör, uppenbarligen.
Det manliga egot. Jaja, jag borde som sagt inte lägga mig i🙄
SvaraRaderaJa,men outa numret så ringer vi honom och berättar vad som gäller! 😅
SvaraRaderaNä men jag tycker han borde ha mer fritidsmoral. Han ska alltså logga ut från jobbmailen när dagen är slut. Hinner han inte allt så får han delegera. Om han är överordnad andra så sätter han också en standard med hur han gör. Tycker han att folk ska jobba när de är på gynmet och försumma sin partner? Nä just det! Visa dina medarbetare då hur man gör. Man jobbar på arbetstid och sen loggar man ut fr allt. Hör nån av sig under tiden man är ledig så får de så snällt vänta tills nan är på jobbet igen. Hinner man inte allt man ska så får man prioritera, signalera uppåt och ev delegera. Hälsan och familjen måste fan gå före jobbet. Samtidigt behöver man ju jobba för att få lön.
Hoppas ni kan prata igen i helgen. Tydliggör hur du mår och vad du och ni behöver för att ni båda ska hålla, som par och som individer. Ni har också ett barn mitt i allt detta. Visserligen stort barn, men ändå. Ingen skuld på dig alltså. Jag hoppas bara det blir bättre.
Här fick du oombedda råd från en som nu ska få sin pyttegamla man att slita sig fr dataspelet och kolla på lite TV med henne.
(Vår son sa det idag: Pappa är pyttegammal!)
Det är en sån kultur plus att de arbetar mot andra världsdelar. Många av de som han har möten med sover när han jobbar, och då blir det att vissa möten blir kvällstid för då har de vaknat osv. Men sen arbetar både hans chefer och hans underordnade väldigt långa dagar, så han kan inte bara logga ut för då drar han ett kortare strå än de andra.
RaderaNu låter det som att jag försvarar honom, det gör jag inte. Jag bara... säger det som han säger. Äh, jag vet inte.
Och gullig kommentar förresten! :)
RaderaAha jag fattar! Tänkte inte på att det kunde vara så. My ket som spelar in helt enkelt.
RaderaLedsen att du är ledsen... Och jag känner så väl igen det där med att inte försvara honom, men ändå känna att man litelitelite förstår hur han tänker, och förklara för andra att han menar inte, men han förstår inte... eller bara vafan, liksom.
SvaraRaderaDet är så jobbigt att känna att man är den enda som bryr sig om relationen.
Ja, exakt så. Ett jävligt läge.
RaderaJa, jag känner också igen det på nåt sätt.
RaderaJag har varit en sån som "han". Kan säga att jag inte förstod så mycket av familjens önskan om att ha en normal mamma. Så här i efterhand kan jag bara krasst konstatera att allt jag missade under den tiden aldrig kommer tillbaka och jag önskar att jag hade blivit ställd mot väggen med ett ultimatum då det begav sig.
SvaraRaderaTack för att du säger det. ❤️
Radera