Packar för Jönköping.

Jag lägger min väska på sängen. Öppnar garderobsdörrarna och bläddrar bland galgarna. Vad gör du? frågar min man. Packar för Jönköping, säger jag. Ska du verkligen åka? säger han. Jag säger att det har gått sju dagar sedan de första symtomen, fyra dagar sedan febern försvann och tre dagar sedan jag slutade känna mig manglad.

Jag åker, säger jag. Han ställer sig bakom mig, lägger sina armar runt mig. Åk inte, säger han. Jag kommer hem igen, säger jag. Alltid något, säger han.