Jag springer mitt allra snabbaste på löpbandet. Tänker att det ska räta ut oredan i mitt huvud, men det fungerar inte. Så jag ställer mig på podiet och lyfter tungt istället, men det hjälper inte heller.
Min man frågar om jag grubblar på något. Nej, svarar jag. Jobbet, säger jag sen. Han nickar och försvinner in i sitt eget arbete. Jag städar, gnor på osynliga fläckar. Granskar min spegelbild. Tänker att ingenting duger längre.
Kan du inte prata med honom, det kanske hjälper.
SvaraRaderaJo, kanske. Ska bara vänta lite till. Det går över.
RaderaJag skulle säga prata med honom om du tror att du kan förklara dina känslor på ett sätt som han kan ta till sig... och att det blir bättre för er båda efter ett sånt samtal. Annars är det kanske bättre att avvakta och, som du säger, vänta lite till. Man måste ju få bara vara i sin svacka ibland.
SvaraRadera