De senaste tolv timmarna har jag läst samma råd hos två olika influencers, båda otroligt kloka människor som råkar heta Hanna. Rådet är att ha en oskyldig flört. Ett råd som jag möjligtvis själv kan ha slängt ur mig vid nåt tillfälle och som jag nog egentligen fortfarande står bakom, men idag fick det mig att tänka till, av två orsaker.
a) Det är inte ett råd som jag skulle ge till min man, för:
b) Det är en riskabel liten lek. När blir flörten otrohet? Vad är en oskyldig flört och när blir den någonting annat? När slutar det handla om flörten och börjar handla om människan bakom flörten? Och är det verkligen något som man vill utforska?
Eventuellt behöver det vara mindre lördagsförmiddag och mer tid för dry martini för den här sortens funderingar.
Jag tänker att man inte kan vaccinera sig mot otrohet och tror inte att det spelar någon roll om den respektive uppmanat till flirt eller inte. Däremot tror jag stenhårt på att man kan motverka otrohet om man har ett klimat i förhållandet som tillåter att man kan vara öppen med sådant, att kan berätta för sin respektive att man är attraherad av någon, eller har en flirt med någon, utan att behöva oroa sig för konsekvenserna :-)
SvaraRaderaDet här var spännande. Så att jag förstår - menar du att man berättar för sin respektive att man är attraherad av någon annan och att man vill ha en flört? Och om du är bekväm med att svara - har du och din man en gräns för vad som är okej i en sådan flört?
RaderaDet funkar kanske inte för alla men ja, det är så jag menar :-)
RaderaTvå sidor av saken, en allvarlig och en mer lättsam:
För många år sedan, något år in på vårt förhållande var jag otrogen (han fick reda på det så ingen hemlis längre). Jag tror att det kanske inte hänt om inte flirten jag hade på jobbet blivit så laddad och hemlig. Jag tror att om man pratar om flirtar avdramatiserar man dem, det blir inte den där känslan av att man har en hemlighet och har man väl gått över hemlighetsgränsen är det kanske lätt att själv känna att man redan gjort något förbjudet och liksom passerat gränsen… lite svårt att förklara.
Det mer lättsamma är väl att han blir uppiggad av att jag uppfattas som attraktiv av andra, han blir liksom stolt. Själv har han inga flirtar, jag vet att han blir attraherad av andra kvinnor (vet precis vilken som är hans typ) och har inget emot det heller, unnar honom det.
Vi har egentligen inga gränser, inte så länge vi är öppna/ärliga med varandra och tillämpar gott omdöme :-)
Förstår precis vad du menar om hemlighetsmakandet, att det är en extra tändning att det är en affär. Hemligt och förbjudet är sexigt ju.
RaderaFint att ni har hittat en väg som passar och fungerar för er båda!
min högst ovetenskapliga analys av folk som flörtar/otrohet, baserat på bekantskapskretsen (företrädesvis kvinnor), är att de vantrivs med någon aspekt av sitt liv (relationer,jobb, etc) men att de inte riktigt fattat det än. det brukar vara första steget i en förändringsprocess som kan leda till allt mellan skilsmässa, nytt jobb, ny karriär eller flytt. sen finns det ju notoriska flörtare, men jag upplever att de är av manligt kön snarare (här generaliserar vi vilt, hehe).
SvaraRaderaExakt! Eller att man fattar och vet, men inte är redo eller vill göra för stora förändringar. Och det är även till de kvinnorna som rådet ges när de känner att något saknas eller att de behöver bli lite extra sedda: ha en oskyldig flört. Ett råd kvinnor emellan liksom.
RaderaJag kan bara prata för mig själv, men de gånger jag har haft flörter med andra under ett förhållande har varit de gånger jag har tappat känslor. Så jag tror inte på att det är en god idé. Håller med Emma här ovan om att det ofta sker innan man kanske är medvetem om att något i förhållandet skaver. I mitt nuvarande förhållande (5 år) har jag aldrig känt något flörtbehov, det är t.o.m. så att jag inte skulle kunna tror jag. Har helt stängt av den delen och så har jag aldrig känt förut. Dock tror jag absolut att man kan ha en flört med någon när man är i en svacka, för att få bekräftelse och känna sig förälskad igen, och att man sedan kan få det bra i sitt förhållande igen.
SvaraRaderaJag tänker att det handlar om vad flört egentligen är. Begreppet flört är för brett, det kan vara för mycket. Tänker att det kan vara oerhört oskyldigt men också väldigt skyldigt.
RaderaJag är superflirtig som person, flirtar med bebisar på tunnelbanan, med nya tjejkompisar och med pensionärer jag möter på promenaden. För mig är en flirt att se någon och att bli sedd. Att ta det vidare utöver det är något djupare...
SvaraRaderaJag önskar att jag också var det, det låter så härligt att vara en flörtig person, men jag är rätt säker på att jag inte vet hur man gör.
Radera