Vet inte ens vad jag behöver.

Jag är i en svacka. När jag tänker efter har jag nog varit det en tid. Det är som att timmarna glider in i varandra, klibbar ihop, fastnar. Jag har så mycket att göra men ingen lust. Stirrar in i datorskärmen och känner tomhet.

Det kommer ett internt mail med en fråga om en kund. Jag letar i min mail, i mina mappar, i mitt huvud. Får panik över att jag inte minns hur vi arbetar med kunden. Sedan kommer jag på att det inte är min kund. Jag minns inte för att jag inte vet. 

Den där sekunden av vänta, jag jobbar inte med den här kunden var ett hugg i bröstkorgen. En obehaglig känsla av att inte ha kontroll, att inte ens förstå vad jag borde veta. Veta vad jag borde minnas. Det var otäckt.