Någonting som skaver.

Jag spenderar två raka dagar på kontoret. Det är det där kontorsprojektet som kräver tid och närvaro. Är helt färdig när dagarna tar slut. Sent på fredagseftermiddagen trillar jag in genom dörren. Drar av jeansen och snurrar upp håret i en snodd. Det ser ut som att du behöver ett glas vin, säger min man. Ja tack, säger jag. 

Det känns som att alla drar i mig, som att alla vill någonting, som om precis varenda människa måste säga sin åsikt, lägga saker på mig att göra. Det känns som att jag gör tusen saker om dagen men att ingenting är bra nog för min chef. Att det enda som räknas är siffror att fakturera, inte hur vi utvecklar våra processer eller bibehåller vår höga kvalitet genom alla de förvärv som vi gör.

Jag har börjat fundera på om jag inte är rätt för företaget. Förut när jag tvivlat har det varit tvärtom, att de inte är rätt för mig. Nu är det något annat som skaver. En känsla av att kanske inte vilja jobba i en miljardkoncern där omsättning är det enda som betyder något.

Jag vet inte. Jag vet bara att något skaver. Att jag tror att det är jag som är skavet. Att det är jag som är fel. Fast jag vet inte om det är ett par hårda veckor, en frånvarande chef eller ett glas vin som talar. Eller om jag bara borde sluta känna efter.