Bortskakade.

Min man och jag är osams. Eller vi är nog inte det längre, men vi var det igår. En ordväxling som blev ett gräl. En tystnad som växte under kvällen. Han höll inte om mig inatt. Han håller alltid om mig när vi somnar. Men jag höll inte om honom heller.

Vi har inte pratat om det idag. Fast vi pratar om annat. Han frågade hur min löprunda gick på lunchen och jag frågade om hans dag när han slog igen datorn. Jag vet egentligen inte om det finns så mycket mer att säga, vi sade nog allt igår. 

Det är ingen fara med oss. Vi repar oss. Det är bara det att vi bråkar så sällan att när det väl händer, då rubbar det så mycket i vår sammansättning. Som om vi skakas loss från våra platser och inte riktigt vet hur vi ska ta oss tillbaka. Det är där vi är nu. Lite bortskakade.