Dagar som den här.

Vissa dagar tycker jag verkligen om det här hemmalivet. När det är sportlov och himlen är blå. När solen reflekteras i fönsterna på huset mittemot och jag kisar mot min datorskärm. När jag och min man jobbar och barnet kommer och går som han behagar. Hur han bakar en kaka på måndagskvällen och dukar upp resterna klockan femton en tisdag. 

När vi tänder ljusen på matbordet och sitter kvar efter vår eftermiddagsfika. Att starta en soppa som puttrar bakom min rygg när jag jobbar vidare från köksbordet. Att se barnet landa hemma och försvinna in i en bok i soffan. Att höra min man prata med någon kollega i telefon. Hur det fortfarande får mig att le för att jag tycker så mycket om hans röst.

Corona har tagit mycket från oss, men tiden som viruset har gett mig med min familj, den kommer jag ändå alltid att vara glad för. Alltid, oavsett.