Så blir det fredagskväll och jag sitter vid matbordet med min dator. Jag har ett glas rödvin intill och de som jag lever med ett par meter bort. De tittar på film och det är meningen att jag ska skriva på min bok. Jag har inte gjort det på några veckor nu. Det har känts som att den har behövt vila en stund.
Vi var i den lilla staden idag, barnet och jag. Jag tror att vi båda känner oss lika vilsna där. Inte geografiskt, utan i den familj som vi lämnat kvar. Vi tittar på varandra med trötta ögon när de rasistiska åsikterna börjar smyga sig in, tar diskussionen i början men tystnar sen, för de kommer aldrig någonsin att ändra sig.
Vi åker därifrån och jag tänker att det känns bra att bara vara vi. Att vi åker ifrån något som jag inte vill tillhöra. Jag vill leva det liv som jag har här. Vill sitta vid mitt köksbord med ett glas rödvin, med min man och mitt barn en utsträckt hand bort, och skriva på min bok. Jag tror att boken har vilat klart nu, att jag behöver fortsätta med det som är mitt eget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar