Vi åker till den lilla staden på lördagen. Våra sommardäck ligger i hans mammas garage och de behöver komma på bilen. Hon har dukat upp en buffé i trädgården. Det är smörgåsar och kakor, kaffe och juice. Vi står i en triangel runt bordet, håller duktigt avstånd.
Sedan åker vi hem till mina föräldrar, för man får inte passera genom den lilla staden utan att stanna där. Två meters avstånd! ropar jag redan vid grinden. Min pappa svarar genom att bre ut armarna och dra in mig. Min mamma kramar mig i flera minuter, bryr sig ingenting alls om mina protester. Det här är värt att få lite corona, säger hon.
Men så fint. Jag börjar nästan gråta... (Hoppas ingen av er smittades bara)
SvaraRaderaHaha, ja, hoppas samma!
RaderaÅh vad skönt att höra att det inte bara är jag som förvarar däcken i föräldrarnas garage. Ska och hämta den till helgen, blir spännande att se hur det går med distansen..
SvaraRaderaHaha, smidig och billig förvaring! Lycka till! 🙂
RaderaVarför chansa? Varför gå emot rekommendationerna?
SvaraRaderaFör att varken vi eller mina föräldrar tillhör riskgrupp och eftersom det är mer än två månader sedan jag träffade dem. För många är det svårt att inte träffa sina föräldrar på så lång tid, det måste man vara ödmjuk inför.
RaderaJag har inte träffat mina föräldrar på 4 månader och skulle ändå inte våga chansa.
Radera