På onsdagen återgår livet till det vanliga. Vi säger hej då till barnet och dricker den första koppen kaffe i sängen. Bäddar sängen och kliver i riktiga kläder, jag sminkar mig och han kammar skägget. Öppnar varsin dator, han vid köksbordet och jag vid skrivbordet.
Vad konstigt det är att coronakrisen har blivit vardag. Hur det känns märkligt att vara på kontoret. Att vi har lärt oss de olika take away-menyerna som finns på restaurangerna i kvarteren runt oss. Blivit experter på onlinemöten. Umgås nästan inte alls med någon annan än varandra, men pratar i telefon mer på en vecka än på ett normalt år.
tänkte också på det i morse, att det är märkligt hur snabbt nåt kan bli vardag. åkte till kontoret för första gången sen innan påsk idag, och DET kändes konstigt. men det visar väl att vi människor är anpassningsbara, antar jag.
SvaraRaderaJa, så är det nog.
Radera