Min man berättar om någon vars pappa har gått bort. Inte av corona, utan av ålder, men på grund av corona dog han ensam. Det får mig att tänka på alla gamla och sjuka som dör nu. De dör ensamma. Förhoppningsvis med sköterskor runt sig och det är fint på alla vis, men det ersätter ju inte den sista tiden tillsammans med de nära och kära.
Jag har inte riktigt tänkt på det förut, alla de som dör ensamma nu. De som aldrig får säga hej då. De som lämnar utan en sista kram, de som ska leva vidare utan avsked. Fy fan i helvete, ursäkta franskan, vad tungt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar