Jag tänker på det när jag klipper ner blommorna som står på matbordet. Det är rosorna från alla hjärtans dag och de har börjat sloka. Jag klipper bort två centimeter och byter vatten. Vid matbordet sitter min man och mitt barn och pluggar inför matteprovet senare i veckan.
Jag sätter mig på stolen bredvid barnet. Tar bort örhängena som varit fästa vid öronen hela dagen, lyfter upp håret och snurrar det över ena axeln. Det har precis blivit så långt att det stannar kvar.
Ibland undrar jag varför jag fastnade för att blogga. Jag tänker på det när jag klipper ner blommorna som står på matbordet. Att jag ofta tänker på min dag i textform, hur den kommer att låta här. Att det är ett sätt att summera dagen för mig själv, lite som en dagbok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar