Det ligger rödrutiga dukar på borden, ensamma ljus brinner på varje bord. Runt oss sitter andra par, de flesta är i vår ålder eller äldre, flera verkar prata italienska. Vår servitör skämtar med oss på en kraftig italiensk brytning när han häller upp rödvin i stora kupor. Vi befinner oss i Vasastan, men det känns som Italien.
Det kommer in fem unga tjejer och lugnet försvinner. De skrikpratar och skrattar, pussar i luften och kallar varandra älskling. Min min ser alldeles förskräckt ut, precis som de andra paren. Jag skrattar åt honom, säger att han har blivit medelålders.
Vi promenerar hem och jag hör mina klackar mot marken, ser hans mörka rock och min svarta kappa, pratar om hur skönt det var att restaurangen inte hade musik i bakgrunden. Och då slår det mig att vi verkligen har blivit ett medelålderspar. Ungdomen så som vi kände den förut har nog tagit slut, men det gör ingenting alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar