Tisdagen, onsdagen och torsdagen går in i varandra. Det är middagar och rödvin, workshops och presentationer. När torsdagen kommer och klockan slår två är alltihop färdigt. Där ute skiner solen och jag ställer min väska innanför dörren och går ut igen.
Köper en kaffe att ta med och sicksackar fram mellan barnvagnar, tanter och farbröder. Känner hur kylan nyper i kinderna och solskenet lockar fram känslor i mig. Går förbi en kvinna som gråter tysta tårar på en parkbänk. Jag funderar på att stanna och fråga hur hon mår, men så tänker jag att alla nog behöver sitta på en parkbänk och gråta ibland.
Kommer hem samtidigt som barnet, när solen försvunnit bortom hustaken och bara kylan är kvar. Kokar te och klyftar äpplen, öppnar varsin dator och sjunker ner i soffan, han med sina läxor och jag med alla orden som finns i mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar