Vi står i hallen, skorna är knutna och jackorna på. Samtidigt som jag hänger väskan över min axel ramlar mailet in. Det är tisdag och påsklov och jag har lovat min son en eftermiddag tillsammans när min deadline på en rapport flyttas från senare i veckan till samma kväll. Jag blundar och svär och Adrian frågar tyst om jag behöver jobba istället.
Jag skakar på huvudet och säger nej. Vi beger oss ut på gatorna, äter lunch och lyfter ansiktet mot solen. På skicklig engelska beställer han donuts till oss från en engelskspråkig försäljare, lite senare upptäcker han Jack & Jones och köper sitt första plagg nånsin från en vuxenavdelning.
Sen kommer kvällen och den jobbar jag bort, blir färdig med det som har utlovats. Och så blir det onsdag och vädret är grått. Vi bestämmer oss för att strunta i vår eftermiddagsutflykt, barnet vill ligga i soffan med en bok och jag behöver tiden framför min dator. Det blir en mysig dag. Himlen är mörk och lägenheten är varm, vi sitter i varsin ände av soffan under alla filtar vi äger. Det är en fin dag, en lugn dag. Men när kvällen kommer ska han åka till sin pappa och vårt hem kommer för några dagar att bli lite tystare, lite tråkigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar