Från cirka ingenstans har jag blivit extremt känslig mot lukter. Det behöver inte ens lukta illa för att rysningar av obehag ska klättra över ryggen. Som igår, störde mig på att våra (ändå rätt nytvättade) sängkläder luktade sömn, så var tvungen att bädda rent. Störde mig då istället på att sängkläderna luktade för mycket tvättmedel.
Och då ska vi inte snacka om att steka saker. Smör som smälter, åh herrejävlar jag tror att jag måste kräkas bara av att tänka på det. Och äpplen som trillat ner från träden och blivit lite övermogna. Fy fan. När man sitter på toa och är halvt förstoppad och får kväljningar av sina egna lukter.
Allra tråkigast är nog ändå att jag inte tycker om att pussas längre. Missförstå mig rätt, jag gillar fortfarande min man, men jag vill inte pussas med honom längre. Det är ju lite tråkigt, för han tycker om att pussas. Igår föreslog jag att vi kanske kan testa ta upp den aktiviteten igen om en sisådär tre-fyra veckor.
I övrigt är det bara skoj att vara på smällen.
Haha, åh, den där känslan vad härlig den var när den försvann. Höll på att spy i Andreas mun en gång när vi pussades av rent äckel. Kastade ut honom ur bilen en gång när han öppnade snusdosan I BILEN. Ville även skilja mig.
SvaraRaderaMen alltså nej, jag är inte avis. Bara ännu ett snäpp mer överglad för att jag slapp det. Hujedamig, hade inte stått ut. All heder till dig!
SvaraRadera