Det känns himla trögt att leva just nu. Som om ingenting går vår väg. Jag pratade precis med förvaltaren för den där lägenheten som vi tittade på förra veckan, den som vi meddelade att vi gärna ville hyra. Vi trodde att vi var först att meddela vårt intresse. Det var vi inte. Imorgon ska de få besked från den andra familjen, sen ringer de oss.
Min magkänsla säger att vi inte får den. Då vet jag inte vad vi gör. Jag orkar inte oroa mig mer, för jobb och pengar och boende. Jag orkar inte. Vill bara lägga mig ner under en filt och blunda och eventuellt inte vakna mer. Nej, jag överdriver. Men allting känns faktiskt lite jobbigt nu. Jag skulle vilja att saker börjar gå vår väg. Behöver det.
Tro f-n du känner så! Med all rätt också, man orkar bara så mycket motgångar. Boka tid hos någon att prata med och få chans att ventilera. Det är inga smågrejer som drabbat er det sista, då måste man få lov att be om hjälp, eller en stor filt. Tänker på dig och försöker skicka så mycket styrka och pepp jag kan genom cyberwebs. kram <3
SvaraRadera