juni 08, 2016
Varsågoda, ni får allt.
Jag vet att jag har noll rätt att klaga pga. självförvållat, men helvete vad dåligt jag mår. Jag tror inte att jag någonsin har mått så här illa förut. Kan ej minnas att det var så när jag väntade Adrian. Nådde någon slags ny lowpoint förut när jag låste in mig på jobbtoan och sov med kinden mot kaklet i en kvart. Herregud. Det är så jobbigt att inte kunna prata högt om det här. Varför kan man inte prata högt om det här? Det går inte en endaste minut på dygnet då jag inte mår illa, det är inte rimligt att ingen ska behöva höra mig klaga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Klart du får klaga! Dock såklart svårt att klaga öppet om du inte vill outa. Men klaga här och hos sin kille får man göra precis hur mycket som helst pga vafan det ÄR ju synd om dig och jobbigt att må så jäkla illa.
SvaraRaderaAng er tvekan så känner jag såhär <3 <3 <3 och kram och vad bra att ni bett om hjälp att prata med någon och det kommer bli bra hur ni än väljer.
Rekommenderar Lergigan Comp mot illamåendet (recept). Mådde illa och kräktes tom vecka 20 (!!!!!!!) och det var det enda som hjälpte när det var som värst.
SvaraRadera