Alternativet.

Jag skulle ha haft ett syskon till, ett mer än jag har idag. En äldre bror eller syster. Barnet var dött när det föddes. Saknade en ganska stor bit av sin ryggrad och hade vattenskalle. Det föds ett sådant barn i varje generation på min mammas sida. Om barnet överlever förlossningen blir det på sin höjd bara några år gammal, och hela sitt sitt korta liv är det ständigt medicinerat och gravt begränsat.

Min mamma födde sitt barn för nästan trettiofem år sedan. På den tiden togs döda barn direkt bort från föräldrarna, särskilt om det var missbildat. De fick aldrig se sitt barn. Fick inte ens veta om det var en pojke eller flicka. Jag vet att just det, att inte veta könet, är något som min mamma tidvis har lidit väldigt mycket av. Haft svårt att släppa sorgen. 

Min generations barn utan ryggrad har inte fötts ännu. Jag tänker att mitt barn kan ha varit det barnet. Jag har förstås ingen aning om så var fallet, men det tröstar att tänka det. Att det var sjukt, att ett kort liv av smärta hade varit alternativet. Då är det nog bättre så här.