Vaknar till torsdagen med en trötthet i kroppen efter berg och dal-banan som de senaste dagarna har varit. Sjunker ner mittemot barnet vid frukostbordet. Låt oss ha en Gilmore girls-dag, säger jag. Han tittar på mig med frågande blick. Det är inte så konstigt eftersom han aldrig har varit mottaglig för mina försök att få honom att titta på Gilmore girls med mig.
Jag har ingen aning om vad det innebär, säger han. Jag förklarar snabbt serien, säger att de mest dricker kaffe och promenerar och pratar och mellan varven jobbar de lite på varsitt håll. Låter exakt som alla våra dagar, säger han.
Skillnaden kanske är att jag behöver vara klädd som Lorelai, säger jag över axeln på väg in i sovrummet. Rotar fram ett par mörka jeans, en tunn långärmad tröja och en finstickad väst. Du får vara Rory, ropar jag. Nu gick du för långt, muttrar han från köket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar