Igår var en mindre bra dag. Jag antar att det är så det är att vara deprimerad. En av de första psykologerna som vi träffade sa det så bra: man kan må bra och dåligt samtidigt. Det är väldigt sant, deprimerad eller ej.
Jag vet att jag har en tendens att alltid se saker positivt, men jag tror att gårdagens dipp faktiskt innebär något bra. Jag tror att barnet är på väg ut ur likgiltigheten som präglade de första veckorna. Den smarta psykologen varnade för det här, att saker skulle göra väldigt ont när likgiltigheten gav vika för känslorna.
Men vi fortsätter ta dagarna som de kommer. Låter inte de sämre dagarna skymma de bra dagarna. Och i slutet av de dåliga dagarna så har det fortfarande varit en dag.
Just så, i slutet av en dag så har det fortfarande varit en dag. Min äldsta dotter har haft en kraftig ätstörning men väldigt dåligt mående som följd. Vi är på ett bra ställe nu, men när hon mådde som sämst var det också så, en dag med dåligt mående är bättre än en dag då ätstörningen vann över livet.
SvaraRaderaNi kommer också att vara på ett bra ställe när tiden haft sin gång!
Vad skönt att läsa att hon är på ett bra ställe nu. Det ger hopp!
RaderaJa vad svårt, och vad rätt. Det är tungt när de dåliga dagarna är tunga, och kanske blir de tyngre. Men det finns en horisont, och det finns något att kämpa för. Vilka kloka psykologer ni träffar
SvaraRaderaJa, det kommer gå upp och ner under en lång tid framöver. Man får ta en dag i taget och vara tacksam för att dagarna (och de kloka personerna) finns.
Radera