Jag vill skriva, men jag är tom på ord. Hjärnan är oskarp och ofokuserad, tankarna bara halva och meningarna ibland jättekonstiga. Jag smet iväg på lunchen, beställde en gröttallrik på Fabrique, lutade huvudet bakåt mot väggen medan jag väntade och jag tror att jag somnade. Bara en minut eller så, men jag är ganska säker på att jag dåsade bort.
Barnet har varit hos sin pappa i två dagar nu. Vi hörs flera gånger om dagen, men det är som om jag är halv utan honom här. Det är en så konstig känsla, för han är tjugo och har redan bott hemifrån ett år men så hände det här och jag vet inte, det känns som att jag aldrig mer vill släppa honom ifrån mig. Jag vill ha honom i rummet intill för alltid.
❤️
SvaraRadera❤️
SvaraRaderaNi är tappra som kämpar på ♥️ Ibland tycker jag att det hjälper när man jämför med utgångsläget, ser hur mycket bättre det blivit snarare än allt man har framför sig innan det blir riktigt bra. Kram!
SvaraRaderaLohe
Åh, kan ändå förstå den känslan. Lite som det kan vara när en precis fått sitt nyfödda barn i famnen. Det är fantastiskt och häftigt men sedan vill en bara stoppa tillbaka bebisen i magen där den känts trygg....💞
SvaraRadera