Det visar sig på det allra värsta av sätt att barnet mår fruktansvärt dåligt. Att han varit deprimerad under en längre tid, att han satt upp en fasad, en som vi inte har sett genom. Mitt livs största tacksamhet är att han ringde mig innan situationen tog en slutgiltig vändning.
Han är hemma nu. Vi åkte ner direkt, hämtade hem honom. Nu är vi i tät kontakt med läkarvården och får hjälp. Jag har inte brutit ihop ännu, även om tårarna rinner hundra gånger om dagen så är det under någon slags kontroll där jag snabbt kan samla mig och vara det enda som är viktigt just nu: ett stöd för min son.
I en parallell verklighet hade detta varit det tredje dygnet utan min son. Hur hemsk vår verklighet än är just nu så är den bättre än den parallella världen. Jag kommer göra allt i min makt för att det är en värld vi aldrig hamnar i.
Kära du, så tungt och sån innerlig tur att det gick väl ändå ❤️
SvaraRaderaÄven vi fick åka till Lund och hämta hem vår son sen han signalerat om hur dåligt han mådde. Det var en urjobbig och orolig tid men allt gick bra och idag mår han fint. Jag tror det kan bli tufft för dem att flytta så långt hemifrån, börja plugga och plötsligt förväntas vara vuxna.
Åh jag har tänkt på dig när du inte skrivit och vad hemskt att läsa det här. Men ni finns för honom och kan göra det nu. Det är verkligen svårt att bli vuxen. Vad otroligt modigt av honom att be om hjälp!!!!
SvaraRadera