Fredag. Skriver det förra inlägget, slår ihop datorn och tar filten som hänger över fåtöljens armstöd, tar med den in till sovrummet och lägger mig på sängen, blundar och somnar omedelbart.
Vaknar två timmar senare, dricker en kopp kaffe, ligger kvar under filten, pratar med barnet i telefon. Promenerar en timme, kommer hem, tänder ljus, byter om till pyjamas, beställer mat, somnar innan tjugotre.
Vaknar till en lördag, solen skiner, lockar ut oss på trottoarerna. Jag får lust att köpa saker till hemmet, göra det mysigt inför hösten. Läser en fantasybok under en filt i soffan. Lagar lasagne, dricker ett glas rödvin, somnar återigen innan tjugotre.
Och så kommer söndagsförmiddagen, tar pendeln till Uppsala, får äntligen krama barnet igen. Vi åker hem, jag frågar barnet vilken kaka jag ska baka, tar fram min nya höga form, vänder ner smeten till en banankaka och skjutsar in i ugnen.
Vi tänder ljus, fikar och pratar, lagar en ragu, sjunger högt till musiken i bakgrunden. Det finns ett ljus i hans ögon som inte har funnits där på länge, en lätthet i hans röst, spontana skratt ibland. Vägen framför oss är lång, men vi har redan kommit en bra bit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar