De dagliga bloggarna och gymtränarna.

Så jag unnar mig en timmes längre sömn nu under november. Det har lett till att jag inte längre tränar innan jobbet utan springer ner till gymmet på lunchen eller direkt efter jobbet. Det i sin tur har gjort att jag har lärt mig folks träningsrutiner. 

Låt mig vandra er genom dem:

Först har vi de som tränar innan jobbet. De är snabba och effektiva, inte de som lyfter tyngst men definitivt de som gör flest reps per övning. 

Sedan har vi de som tränar efter jobbet, mellan sexton och arton, och som mest får skiten gjord. De som är halvstarka och halvsnabba. (No offense till efter jobbet-tränarna, naturligtvis finns det undantag och självklart är du ett sådant.)

Efter klockan nitton har vi de som är starka som fan. De som använder hela dagen till att äta upp sig inför att dra tvåhundra kilo i marklyft ett par gånger. De som gör få reps men som gör de jävligt tunga istället.

Och så har vi till sist mitt nya segment: lunchtränarna. Det är då pensionärerna tränar. Idag var medelåldern på gymmet cirka åttio. Två av dem hade kaffetermos och kanelbullar, tog sig en fikapaus under träningen. Jag trivs med lunchtränarna, det måste jag säga.

Varsågoda för klart vetenskapligt baserad tes kring det här med träning.

Som en bonus får ni även en parallell tanke: det beskrivs ofta i bloggsammanhang att man önskar dagligt bloggande men då mina vänner, då kan jag meddela att detta är nersidan av att vara en varje dag-bloggare. Att ni får läsa om vilken tid på dygnet olika människor tränar.