Från morgon till kväll.

Bara skrivbordslampan är tänd. Det regnar från en grå himmel på andra sidan av rullgardinen, det är morgon men himlens gråhet gör rummet mörkt. Vi ligger under samma täcke, dricker dagens första kopp kaffe. Hans hand ritar ett osynligt mönster över min kropp.

Vi äter frukost i hundra år. Det honungsgula ljuset på matbordet fladdrar, värmeljuset i den lilla glaskoppen intill flämtar. Mjuk jazz från högtalarna. Rostmackor med ost och marmelad, te och apelsinjuice. Han läser tidningen. När han tror att något ska fånga mitt intresse läser han högt. Jag sitter mittemot, tittar på honom, lyssnar på honom, är i nuet.

Promenerar på regnblöta trottoarer. Går i alla våra bästa butiker, äter fisksoppa och dricker bubbel, jag lutar mig mot honom i rulltrappan, han vilar hakan mot mitt huvud. Kommer hem med påsar fyllda med stearinljus, adventsstjärnor och lakrits.

Och här är vi nu, vid en lördagskväll. Han och jag i soffan, ett pinot noir, den där lakritsen, någonting på teven som vi kan glömma bort att titta på, fastna i varandra istället.