Jag har drabbats av dåligt självförtroende kring mitt skrivande. Jag står stilla vid en punkt där jag måste driva berättelsen framåt i min bok, har fastnat så hårt. Här inne vet jag inte heller vad jag ska skriva. Det händer ju ingenting bloggvänligt i mitt liv. Jobbar, äter, skriver, sover. Förutom att jag de senaste dagarna inte ens har kunnat skriva.
Imorgon ska jag på konferens. Jag vill verkligen inte det. Det kommer bara vara vår avdelning, vilket innebär att det är jag och de två männen som gjorde mig så fruktansvärt ledsen i våras och så en ny tjej. Jag kan inte ens titta på snubbarna utan att vilja säga upp mig, men för min nya kollegas skull känns det som att jag måste göra situationen okej. Jag vill inte skapa en tryckt stämning, men det kostar mig jävligt mycket ångest idag.
Middagen känns värst. Att vi ska sitta där och dricka vin och föra något slags samtal som inte är kopplat till jobbet. Herregud vad jag inte får bli berusad, samtidigt som det känns som att jag kommer behöva det största glaset restaurangen har för att klara kvällen. Fan i helvete.
brr, jobbkonferenser är ingen höjdare. avskyr verkligen stela middagar där man förväntas prata annat än jobb... hoppas att det inte blir för jobbigt iaf! och att skrivandet lossnar snart :)
SvaraRaderaTa inget vin alls är mitt förslag.
SvaraRaderaDet blir till att bita ihop och stå ut. Det klarar du.
Apropå dåligt självförtroende för ditt skrivande. Känner att det är lämpligt att jag nu berättar vad jag tycker om ditt skrivande (känner ju bara till din blogg förstås): Jag tycker att du skriver vansinnigt fint, om både vardagen och om annat. Jag älskar din "skrivstil", den är avskalad och lågmäld och ändå, ändå får du fram så himla mycket känslor! Nästan oavsett vad du skriver om här på bloggen, så får jag en lugn känsla när jag läser din text och dina funderingar. Jag blir alltid glad när jag upptäcker att det har kommit nya inlägg att läsa ifatt sig på här hos dig! Skrivkramp är tillfälligt.
SvaraRaderaMen gud. Började nästan böla. TACK!
Radera