Om semesterdagarna räknades i arbetsdagarnas längd så skulle den vara över nu, min semester. På måndag börjar jag jobba igen, men det känns inte särskilt jobbigt. Jag vet att man inte får säga det, för folk blir arga, men jag är redo för höst.
Jag vill ha byxor. Promenera under ett paraply och höra regnet slå. Tända lampor när rummen blir skymningsgrå. Det tar ju inte bort våra uteserveringar, ändrar ju inte att vi kan vara barfota i skorna. Inte än. Det blir inte november plötsligt bara för att hösten känns okej. Vi kommer alltid ha september.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar