Vi ligger bredvid varandra i soffan. Mitt huvud mot hans bröst och hans ben över mina. Vi bokar en resa till Prag. Det blir han och jag, hans systrar och hans mamma. Den sista helgen i mars fyller min svärmor sjuttio år och vi ska spendera den i Prag, men det vet hon inte än.
Så blir det tisdag och jag laddar ner en Franz Kafka i min bokapp. Tänker att vi säkert kommer gå förbi huset där han levde, att jag måste ha läst någonting av honom. Kliver in på kontoret och startar dagen med att ta ledigt de två dagarna i anslutning till den där helgen.
Så ringer telefonen och det är en kollega från Göteborg. Imorgon ska vara säljare på konferens och ska vi inte äta middag ikväll när jag är i Stockholm? Jag säger ja självklart och bokar bord. Så växer sällskapet från två till fem till sju till tio. Jag ringer restaurangen och bokar om två gånger.
Och där är vi nu. En timme bort från en middag tillsammans med nio kollegor på en italiensk restaurang. Jag tänker risotto och rödvin och tiramisu. Jag har Frank Kafka i huvudet och känner mig kulturell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar