Jag har dragit mig undan, sitter under täcket i min säng och funderar. Jag undviker min man. Vi har bråkat. Eller, jag har bråkat. Han märker förstås den frostiga stämningen, men jag är inte säker på att han förstår orsaken. Jag orkar inte berätta den för honom. Vill nog hellre bli lämnad ifred en stund. Kanske behöver jag bara svalna av.
Orsaken till vårt gräl är att han är självcentrerad. Ibland känns det som att jag inte riktigt får plats i vår relation. Ibland känns det som att den är så fylld av honom. Ibland känner jag mig så oviktig. Som att jag skulle kunna gå ut genom dörren och det skulle ta flera veckor innan någon märkte att jag var borta. Ibland känns det så. Jag borde berätta det.
Ja, du borde berätta det.
SvaraRaderaHan vet redan. Det blir väl så när man levt tillsammans i många år. Ibland handlar det nog också om att förlåta varandra ens tillkortakommanden.
RaderaJa, säg det till honom vid något tillfälle som är bra... om det nu finns något sådant. Typ när ni är mätta kanske? (tips från hungerfröken)
SvaraRaderaHaha, bra tips. Man ska aldrig ta allvarliga samtal när man är hungrig.
Radera