Stockholm är vitt. Snön låg hårt packad mot trottoarerna när vi promenerade hem från restaurangen som gav oss vår söndagsmiddag för någon timme sedan. Snön är fortfarande vit, ännu har inte avgaserna färgat av sig. Det var en promenad under snötäckta trädkronor, längs med parker och över broar med gnistrande istäcken under sig.
Igår var vi i den lilla staden. Den som var vår hemstad fram tills för några år sedan. Min son känner inte igen sig där längre. Minns inte hur torget ser ut eller vilket café som var vår favorit. Jag antar att det blir så när man är så ung som han är, att tidiga minnen behöver lämna plats för det som kommer efteråt.
Om lördagen var livlig så blev söndagen desto lugnare. Den förstnämnda innehöll fyra familjer i samma rum, sjutton pizzor som skulle bakas och två månader av samtal att ta igen. Men söndagen har varit en långsam morgon, kaffe i sängen och sen inget jobbigare än förhör inför veckans prov i romarriket, att hjälpa till med en svenskauppgift och att rätta en matteläxa. Och så den där promenaden till och från middagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar